Det närmar sig och man börjar bli sliten i kroppen.
Innan morgonkaffet hann vi ta ner södra väggbiten mellan ytterdörren och fönstret.
En del av de långa bitarna kan vara riktigt besvärliga att lossa.
Denna hade av någon anledning en massa dymlingar, bland annat dessa två som var omöjliga att rubba vid det här laget.
Då ger man sig och tar fram sågen.
Så här långt hann vi på den norra delen idag...
...och så här långt på den södra.
Timmerhögarna växer och huset krymper. Idag fick stegarna åka med hem eftersom de inte kommer att behövas mer.
Tillbaka